Med visionen att skapa en plattform som inspirerar vårt samhälle, presenterar vi Rezet Store Besök. Genom att blanda konst, kultur och gemenskap är Rezet Store Besök en serie som syftar till att utforska de människor och platser som inspirerar oss. Vi introducerar vänner inom Rezet Gemenskapen som har varit med oss sedan början, och de vi möter längs vägen.
Den aktiva livsstilen utvecklas ständigt, så därför har vi på Rezet Store gått med John Hansen, grundaren och ägaren av DOXA, för en löprunda för att inspirera vårt samhälle med Johns många års erfarenhet inom löpkulturen. DOXA föds ur passionen för löpning. Genom att förena mode med tekniska löparkläder har DOXA lyckats skapa produkter som inte bara är funktionella utan också tidlösa. Med introduktionen av deras senaste serie, RErun, ville vi komma ikapp med John om framtiden för DOXA och dyka ner i några av hans personliga erfarenheter av löpning.
Först och främst John, vad är DOXA, hur skulle du beskriva det?
Det är ett prestationsmärke för alla löpare, med ursprung i löpning. Dess äkthet kommer från att det skapats av en löpare. DOXA föds ur en passion och kärlek till löpning.
Vad är nästa steg för DOXA?
DOXA har en bakgrundshistoria född ur min kärlek till löpning. Jag har sprungit sedan jag var 10 år, så jag har nu samlat över 34 års erfarenhet inom detta område. Genom detta har jag odlat en viss energi och historia som jag vill föra vidare till de nya satsningarna av DOXA. Den nuvarande eran kräver ett långsammare tempo och en uppskattning för kvalitetsprodukter. Vi behöver återgå till kärnan. Du kan skapa kvalitetsprodukter utan att de är högljudda.
Så det är därför du skapade RErun-serien?
Ja! Jag ville ha något som stämde överens med hur jag ser löpkulturen förändras. Jag är mycket nära kulturen och har varit det i många år, så jag kan omedelbart få feedback på den riktning som kulturen går.
Hur har denna kultur kring löpning utvecklats under de senaste 34 åren?
Det har blivit mycket mer socialt. Människor vill se bra ut och känna sig anslutna. Förr i tiden var det enda målet att springa. Idag nätverkar vi och är sociala. Det finns en inriktning mot gemenskap inom löpning idag. Det är ett sätt att få vänner och träffa nya människor, vilket är fantastiskt. Att vara en del av en gemenskap är en underbar upplevelse. När jag började springa, skedde nästan all träning ensam och vi sprang knappt tillsammans. Det var inte förrän runt 2006 som vi började springa tillsammans, först bara några gamla militärvänner. Gemenskapslöpning började verkligen 2010 med bildandet av NBRO. Innan dess sprang man antingen ensam på gatorna eller var en del av en idrottsklubb.
"Det finns en inriktning mot gemenskap inom löpning idag. Det är ett sätt att få vänner och träffa nya människor, vilket är fantastiskt. Att vara en del av en gemenskap är en underbar upplevelse."
Vad är så speciellt med löpning för dig?
För de som har sprungit maraton tidigare, är anledningen att fortsätta springa ett annat maraton den unika upplevelsen och känslan. Man spenderar så mycket tid på att förbereda sig, planera allt från träning och kost till familjearrangemang. Först måste man undvika skador, sedan måste man undvika att bli sjuk. De sista 14 dagarna fram till Valencia Marathon, där jag satte mitt personliga rekord på 2 timmar och 43 minuter, var extremt stressiga. Min dotter blev sjuk 14 dagar före loppet, och jag gjorde allt för att undvika att bli sjuk själv. Jag gick till och med så långt att jag inte kysste min dotter eller fru under hela de 14 dagarna fram till loppet. Men en vecka före loppet kände jag att jag började bli lite sjuk, vilket var extremt svårt för mig eftersom jag hade lagt ner så mycket ansträngning på att förbereda mig för loppet. Men jag slutade med att springa ett PR, men i samma ögonblick som jag korsade mållinjen började jag hosta och kunde inte sluta. Sedan började jag gråta, överväldigad av upplevelsen och kulmen av att uppnå det PR jag hade arbetat så hårt för, mot alla odds.
Vad är ditt drömmaraton?
I nionde klass skrev jag en uppsats om löpning, vilket visar hur mycket jag älskade löpning vid den tiden. I uppsatsen skrev jag om Henrik Jørgensen, som tyvärr gick bort idag. Han innehar fortfarande det danska rekordet för ett maraton, med en tid under 2 timmar och 10 minuter (Henrik vann London Marathon 1988, där han sprang på 2 timmar och 9 minuter). När jag intervjuade honom pratade vi om New York Marathon, vilket initialt väckte mitt intresse. Sedan dess har jag sett bilder, och att springa i New York verkar otroligt. Det är inte en snabb bana, men det är en jag skulle älska att uppleva.
Hur många löparskor har du gått igenom?
Det är extremt svårt att säga exakt, men om jag måste gissa skulle det vara över 100 par. Jag har sprungit i allt från spikar på banan till mer moderna tävlingsskor. Jag har ett gammalt par Nikes, helt svarta med guldskosnören, inspirerade av Michael Johnsons guldvinnande skor från OS 1996, de är superhäftiga!